Hästhoppningen

Sporten hästhoppning är en spännande och lite farlig sport, kanske inte främst för hästen men däremot för ryttaren. Man kan antingen tävla i så kallad fälttävlan eller inne på arenor. Om man tävlar på fält i fälttävlan så rider hästen och ryttaren på gräs, men i en arena brukar det vara någon form av sand som hästen och ryttaren gemensamt rider fram över. Hästen brukar inte trava utan istället galoppera, vilket är den form av rörelsemönster som möjliggör för hästen att ta sig över de många olika hindren som finns.

Sporten är en gren av eller del inom ridsporten. Ridsporten är mycket mer populär och utbredd bland tjejer och kvinnor än bland pojkar och män. Varför det har blivit så kan man förstås fråga sig.

När det gäller fälttävlan så är själva tävlingen med hoppning över hinder endast en del av tävlandet. Man tävlar även i dressyr genom ett slags dressyrprov, samt i så kallad terrängritt. Fälttävlan är alltså en slags mångkamp för hästar i utomhusmiljö, skulle man kunna beskriva det som. På franska är namnet för fälttävlan istället “concours complet”. Det betyder ungefär “komplett tävling” eller “fullständig tävling”. Ridsportens tuffaste och mest utmanande gren anses just fälttävlan vara, för den innehåller så många saker att vara skicklig på och bemästra. Man tävlar i tre dagar i tävlingar på hög nivå. Hästen behöver vara i riktigt god kondition för att orka sig igenom ett helt mästerskap under en period över flera dagar med ett påfrestande tävlingsschema. Fälttävlan är även ganska farligt, om hästen till exempel bromsar framför ett vattenhinder så kan ju ryttaren flyga rakt fram och bli avkastad från hästens rygg.

Terrängritt är en typ av tävling som är väldigt speciell. Den är även ganska spektakulär. Under en av de riktigt stora och kända tävlingarna inom fälttävlan så kan terrängritten vara väldigt lång vad gäller sträckan, kanske så lång som 5 kilometer eller mer. Hindren varierar, ofta är de runt 30 till antalet. De är även fasta. Det går att välja mellan olika vägar när man stöter på hinder, och de svåraste vägarna är även de som går snabbast.

I själva banhoppningen så behöver hästen röra sig annorlunda mot hindren och över hindren. Tempot är även lägre och banan kortare. I banhoppning handlar det mer om att minimera misstagen och hindren kan ligga mycket närmare varandra och bestå av en serie av svåra hinder som man behöver en viss takt eller ett visst tempo för att klara av. Bättre höjd behövs också för att ta sig över hindren. Om man (eller snarare ens häst) råkar vidröra någon av bommarna så åker de snabbt ner och det resultera i stora poängavdrag vid en rivning. Bommarna och hindren kan justeras för att förändra svårighetsgraden också. Det kan vara nervöst. Denna typ av tävling ingår i fälttävlandet men man tävlar också i det separat och individuellt.

I banhoppning tävlar man i olika klasser och med olika höjder. Allt från 0,9 meters höjd på hindren till 1,6 meter, vilket givetvis påverkar svårighetsgraden i tävlingarna mycket. Banorna har även olika nivåer av tekniksvårighetsgrad. Förutom bommar tar sig hästar även över plank, och ibland murar.